Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRREELL ir1eäl4, ngn gg -ä4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[av fr. irréel, av nylat. irrealis (se IRREAL)]
(föga br.) ovärklig. FinT 1924, 1: 431. Östergren (1929).

 

Spalt I 1163 band 13, 1933

Webbansvarig