Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRRIGATOR ir1iga3tor2, ngn gg —40, r. l. m.; best. -n; pl. -er -gatω4rer.
Etymologi
[jfr t. o. eng. irrigator, fr. irrigateur; av senlat. irrigator, bevattnare, vbalsbst. till lat. irrigare (se IRRIGERA)]
(mindre br.) med. apparat för sköljning l. spolning av sår o. inre håligheter i kroppen, sköljkanna; jfr IRRIGATION 2. Uhrström Hemläk. 187 (1879). Irrigator med slang och 4 glaspipar. FörslReglSjukvFält 1889, s. 194.

 

Spalt I 1168 band 13, 1933

Webbansvarig