Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JACKETT ʃakät4, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrivet jaquette. jack- 1909 osv. jak- 1910—1929)
Etymologi
[av fr. jaquette, diminutivum till jaque (se JACKA); urspr. om en kort livrock i koltform]
1) till mansdräkten hörande (i sht till förmiddagsdräkt använd) livrock med framtill rundade skört. EHTegnér i 3SAH 6: 320 (1891). En herre i skinande cylinder och jaquette. Hellström Kusk. 143 (1910). Här dvaldes .. souschefen i sin eviga, svarta jaquette. Siwertz Varuh. 57 (1926). Hedenvind-Eriksson Hjul. 56 (1928). jfr: Något före midten af 1400-talet anlade man (i Frankrike) ett öfverplagg (jaquette), som var litet längre, men mycket vidare (än den korta rocken). NF 3: 1490 (1880).
2) åtsittande, kort fruntimmerskappa, ”kofta”. Sömnadsb. 442 (1915). Östergren (1929).
Ssgr (till 1): JACKETT-BYXOR, pl. randiga byxor som bäras till jackett. Östergren (1929). —
-KLÄDD, p. adj. Hellström Kusk. 143 (1910). —
-KOSTYM. Östergren (1929).

 

Spalt J 14 band 13, 1934

Webbansvarig