Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JAGARE ja3gare2, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2—4 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. jagarna (Hägg Flottan 13 (1904) osv.), äv. (numera bl. i Finl., i sht vard.) jagarena (Balck Es. 200 (1603: iagarenar); jfr Bergroth FinlSv. 70 (1916)); l. (i bet. 4 slutet) JAGER ja4ger, r. l. m., l. (i bet. 4 slutet; föga br.) JAGERT ja4gert, r. l. m.
Ordformer
(jag(h)are 1525 osv. jager 1833 (: jagerbommen)—1916 (: Jagers nedhalare). jagert 1872 (: jagerts uthalare)—1906 (: Jagerts lejdare))
Etymologi
[fsv. iaghare (i bet. 1); jfr i bet. 1 ä. d., holl. o. ä. t. jager, i bet. 2—4 d., nt., holl. o. t. jager; vbalsbst. till JAGA. Bet. 2, 3 äro lånade från t., bet. 4 från nt. l. holl. Formen jager är lånad från nt. l. holl.; formen jagert torde hava uppkommit gm anslutning till andra till sjömansspråket hörande ord på -ert, ss. DÄVERT, KLYVERT, STANDERT m. fl. — Jfr JÄGARE]
1) (†) motsv. JAGA 1: jägare (se d. o. 1). Iagharen .. spanar effter hwar .. (djuren) haffua theras stånd eller lägre. AAAngermannus VtlDan. 338 (1592). Pestilents Engelen, som far omkring, såsom en jagare far med sina snaror at gildra för diuren. Swedberg Dödst. 606 (”588”) (1711). Schenberg (1739; med hänv. till jägare). jfr (ss. tillnamn): Olaff iaghare. G1R 2: 197 (1525). — jfr HELVETES-JAGARE.
2) motsv. JAGA 3, ss. benämning på vissa snabbgående fartyg. — jfr TORPED-, TORPEDBÅTS-, TULL-, UBÅTS-JAGARE. — särsk.
a) (mindre br.) sjöt. o. sjömil. benämning på fartyg som förföljer l. är avsett att förfölja (jaga) annat fartyg; jfr JAGA 3 c α. Roswall Skeppsm. 1: 174 (1803). Smith (1916).
b) (förr) sjöt. o. sjömil. benämning på vissa i segelflottorna ingående, bl. a. för kapar- o. spaningstjänst o. d. avsedda, lättare fartygstyper, ss. lätt fregatt, korvett o. d. Hans fregatt utgjorde .. en af den stora flottans jagare. Mellin Nov. 3: 27 (1845, 1867). 3NF (1929).
c) [ellips av TORPEDBÅTS-JAGARE] sjömil. mycket snabbgående, med lätt artilleri, torpedtuber o. sjunkbomber bestyckat, mindre krigsfartyg, avsett bl. a. att utföra spaningstjänst o. torpedanfall mot större krigsfartyg samt att förstöra undervattensbåtar o. smärre bevakningsfartyg; torpedbåtsförstörare, torpedbåtsjagare, torpedjagare. BtRiksdP 1902, 5Hufvudtit. s. 68. Jagarna .. hafva till uppgift: att biträda vid eller själfständigt sköta bevaknings-, spanings- och rapporttjänsten till sjöss. Hägg Flottan 13 (1904). Krigserfarenheten hade .. visat, att u-båten i den snabba och välbestyckade jagaren hade sin farligaste fiende. VFl. 1920, s. 60.
3) [utvidgad anv. av 2] flygmil. jaktflygplan, jaktplan. VFl. 1917, s. 105. Därs. 1924, s. 112.
4) [eg.: ngt som driver fartyget framåt] sjöt. motsv. JAGA 5, benämning på ett mindre, utanför ett fartygs klyvare anbragt stagsegel. Fast jagare, jagare som sitter fastlitsad på jagerslejdaren o. som vid bärgandet beslås på jagarbommen. Flygande jagare, löst sittande jagare som vid bärgandet halas in på däck. Roswall Skeppsm. 1: 55 (1803). Witt Skeppsb. 33 (1857). På en del fartyg, t. ex. yachter, föras flygande jagare (och äfven klyfvare) ett stycke upp på det stag eller den lejdare hvarå de löpa. Ekelöf Ordl. (1898). Smith (1916). — särsk. i förb. jagers (stundom jagerts) lejdare, nedhalare, uthalare, jagerslejdare resp. jagersnedhalare o. jagersuthalare. Ett skifgatt för jagerts uthalare eller lejdare. Frick o. Trolle 10 (1872). Jagers nedhalare. Smith 179 (1916).
Ssgr: A: (2 c) JAGAR- l. JAGARE-ANFALL~02 l. ~20. sjömil. av (torpedbåts)jagare utfört anfall. VFl. 1917, s. 82. KrigVAH 1922, s. 9. —
(4) -BOM. (jagar- 1803 osv. jager- 1833—1916) [jfr d. jagerbom, t. jagerbaum] sjöt. bogsprötets yttersta, framför klyvarbommen anbragta förlängning, avsedd att utgöra fäste för jagaren. Roswall Skeppsm. 1: 55 (1803). Witt Skeppsb. 28 (1857). VFl. 1922, s. 24.
Ssgr (sjöt.): jagarboms-bygel. på klyvarbommens nock anbragt järnbygel vari jagarbommen är fäst. Frick o. Trolle 177 (1872). UFlott. 2: 20 (1881).
-gaj. från jagarbommens nock till fartygets bog gående gaj (se d. o. 1) som stöttar jagarbommen; jfr -stampstag. Frick o. Trolle 11 (1872).
-nock. yttre ändan av en jagarbom. Frick o. Trolle 177 (1872).
-pärt. under jagarbommen anbragt pärt. UB 7: 362 (1874).
-stampstag. från jagarbommens nock till fartygets bog gående stampstag. Frick o. Trolle 10 (1872). —
(2 c) -DIVISION. sjömil. av jagare sammansatt division (se d. o. 6 b α). BVT 1929, nr 46, s. 24. —
(4) -FALL, se C. —
(2) -FARTYG~20 l. ~02. sjömil.
a) (förr) = JAGARE 2 b. KrigVAH 1841, s. 25.
b) = JAGARE 2 c. VFl. 1923, s. 86. —
(2 c) -FLOTTILJ. sjömil. av två l. tre jagardivisioner sammansatt förband. Langlet (o. Nordensvan) 64 (1914). KrigVAT 1921, s. 148. —
(1) -GARN. [jfr t. jägergarn] (†) jaktnät. Tiderus GrLat. 45 (1626; lat. plagæ). Hamb. (1700). —
(1) -HUND. (†) jakthund. Leyoncrona Vitt. 164 (c. 1685). —
(2) -KANON. (förr) sjöt. jaktkanon; jfr JAG-KANON. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1) -KONST. (†) jaktkonst. Hildebrand MagNat. 150 (1654). —
-LEJDARE, se C. —
(1) -NÄT. (†) jaktnät; äv. bildl. JPetri PEriksson A 1 a (1639; bildl.). Hamb. (1700). —
(jfr 3) -PLAN, n. flygmil. jaktflygplan. VFl. 1924, s. 112. —
(4) -SKOT, se C. —
(1) -SPETS. (-spetz) [jfr t. jägerspiess] (†) jaktspjut. Hamb. (1700). —
(1) -SPJUT. [jfr t. jägerspiess] (†) jaktspjut. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652). —
(1) -TID. (†) jakttid. Rudbeck Atl. 2: 545 (1689).
B (sjöt.; numera mindre br.): JAGER-BOM, se A. —
-FALL, -LEJDARE, -SKOT, se C.
C (till 4; sjöt.): JAGERS-FALL. (jagar- 1891—1893. jager- 1840—1891. jagers- 1881 osv.) [jfr t. jagerfall] fall (se d. o. XVI 1) användt vid jagarens hissande l. nedfirande. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Smith 179 (1916). —
-HALS. [jfr t. jagerhals] hals (se d. o. 8) på en jagare. Smith 179 (1916). —
-LEJDARE. (jagar- 1917. jager- 1884. jagers- 1857 osv.) [jfr holl. jagerleider] från förbramstången till jagarbomsnocken gående stag varpå jagaren löper. Witt Skeppsb. 33 (1857). BonnierKL (1925). —
-NEDHALARE~0200, r. l. m. tåg varmed jagaren halas ned. Konow 75 (1887). —
-SKOT. (jagar- 1863. jager- 1840—1916. jagers- 1887 osv.) [jfr t. jagerschote] skot varmed jagaren sträckes l. trimmas. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Smith 179 (1916). —
-UTHALARE~0200, r. l. m. tåg varmed jagaren halas ut. Konow 75 (1887).

 

Spalt J 31 band 13, 1934

Webbansvarig