Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JAHVISTEN javis4ten, r. best.
Etymologi
[jfr t. der jahvist, eng. the jahvist; bildat till JAHVE, det hebr. namnet på Israels gud, vilket i sht förr på grund av missförstånd utlästs Jehova (se JEHOVISTEN). — Jfr JAHVISM, JAHVISTISK]
teol. o. litt.-hist. sammanfattande benämning på de partier av pentateuken o. Josua bok som främst karakteriseras av att Gud där kallas Jahve (i stället för Elohim); jfr JEHOVISTEN 1. Schück VLittH 2: 12 (1901). Stave InlGTKanonSkr. 22 (1912).

 

Spalt J 34 band 13, 1934

Webbansvarig