Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JODOFORM jod1ofor4m l. -åf-, ngn gg jå1– l. jω1– l. -ωf-, r.; best. -en.
Ordformer
(-form 1871 osv. -forme 1835)
Etymologi
[jfr t. jodoform, eng. iodoform, fr. iodoforme, nylat. jodoformium; bildat av JOD, sbst.2, o. första leden i FORMALDEHYD]
farm. gm elektrolysering av en lösning av jodkalium i vatten o. alkohol l. aceton under samtidigt inledande av koldioxid erhållet preparat vilket utgöres av ett starkt jodhaltigt, gult, i vatten olösligt kristallpulver med intensiv lukt. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 366. Vid enkla, ytliga skador i hud och muskler visade sig jodoform, som ett förträffligt medel till befordrande af läkning. KrigVAH 1884, s. 44. Sjukrummets lukt af jodoform och andra kemikalier. Gripenberg Mörkr. 48 (1909).
Ssgr (i sht farm.): JODOFORM-FÖRGIFTNING. med. MedMånRevy 1897, s. 519. —
-GAS. med jodoform impregnerat gastyg. LbKir. 1: 493 (1920). —
-LUKT. —
-PULVER. Jodoformpulver ströddes i såret (på soldatens sönderskjutna ben). Hedin Front. 576 (1915). —
-VADD. jfr -GAS. VaruförtTulltaxa 1: 191 (1912).
Avledn.: JODOFORMERA, v., -ing. (i fackspr.) impregnera (ngt) med jodoform. Olbers Fleischer 68 (1891).

 

Spalt J 98 band 13, 1934

Webbansvarig