Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JOKA jω3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. JUCKA, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(jucka 1856)
Etymologi
[jfr d. juk, jukke; av eng. yoke, eg.: ok (se OK), resp. nt. jücke l. holl. juk]
skeppsb. benämning på ett slags stötta avsedd att uppbära plank l. bräder, vilken anbringas på s. k. galgar (se GALGE 3) omkring under byggnad varande skepp o. båtar. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).

 

Spalt J 104 band 13, 1934

Webbansvarig