| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JONISM jωnis4m, r.; best. -en; pl. (i bet. 1 b) -er.
1) språkv.
a) (†) jonisk dialekt. Jonismens karakter är vällustig vekhet och qvinlig gratie. Dorismens — rå storhet och kraft. Polyfem IV. 25: 3 (1811).
b) för den joniska munarten karakteristisk(t) ordform l. uttryck l. vändning. Tegnér (WB) 3: 278 (1820). 2NF (1910).
2) (föga br.) konst. jonisk byggnadskonst l. byggnadsstil. Upmark Lübke 111 (1872). Hahr ArkitH 49 (1902).
3) allmännare: jonisk(t) väsen l. karaktär l. kultur l. inflytande o. d. Wikner Platon 6 (1867). På Sicilien rådde .. stor spänning mellan de doriska och joniska kolonierna, såsom helt naturligt var, under det den stora kampen mellan jonism och dorism pågick i moderlandet. Andersson GrDram. 232 (1885, 1910). 2NF (1910).
Spalt J 113 band 13, 1934