Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JONKVILL joŋkvil4 l. ʃoŋ- (sjångkvi´ll NF (1884)), l. JONKILL ʃoŋkil4 l. joŋ-, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. (i bet. 1) -er.
Ordformer
(jonkill 1796 osv. jonkvill 1904 osv. jonqvill(e) (-qu-) 1722—1926. jonqvillie 1722)
Etymologi
[av fr. jonquille, av sp. junquillo, diminutivbildning till junco, av lat. juncus, säv]
1) bot. o. trädg. den till familjen Amaryllidaceæ hörande växten Narcissus jonquilla Lin. Ahlich 16 (1722). Bremer Brev 2: 388 (1844). Tazett och jonkill odlas i Sverige som krukväxter. BonnierKL 8: 609 (1926). SvUppslB (1933).
2) (†) sådan gul färg som är utmärkande för jonkillens blommor. (Av blodplättlav fås bl. a. följande färger) Ljus jonquille och vacker grön på ylle, samt paille på silke. Westring SvLafv. 2: 289 (1805).
Ssg: (jfr 2) JONKVILL-GUL. VeckoskrFrunt. 1823, s. 16.

 

Spalt J 113 band 13, 1934

Webbansvarig