| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JORDBRUKANDE jω3rd~brɯ2kande, p. adj.
som brukar jorden (se BRUKA 11), som sysselsätter sig med l. idkar jordbruk (se d. o. 2); oftast om befolkning l. om land o. d., numera sällan om enskild individ. LBÄ 27—28: 105 (1799). En jordbrukande Nation. AdP 1800, s. 291. Jordbrukande ståndspersoner. EconA 1807, febr. s. 87. Frankrike (är) ett jordbrukande land. Torpson Eur. 1: 162 (1895). En av de jordbrukande svenskarna därute (i Marocko), som det gått bra för. SvD(A) 1929, nr 244, s. 14.
Spalt J 189 band 13, 1934