| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JORDIG jω3rdig2, adj. -are. adv. -T.
1) som består av l. liknar jord, jordartad (se d. o. 2). Lind 1: 649 (1749). Gambir (dvs. ett garvmedel) kommer i handeln i tärningsform, är på utsidan brun, inuti gulaktig, af jordig konsistens. 2NF 9: 747 (1908). — särsk. (i fackspr.) om bärgart; jfr JORDAKTIG 2 b, JORDARTAD 2 slutet. Jordiga kalkstenar: krita. Ramsay GeolGr. 1: 257 (1909).
2) (ngt vard.) betäckt med jord, nedsmutsad av jord. Helt jordig om händerna. Nordforss (1805). Hon låg på knä vid rabatterna, jordig ända upp i håret. Stjernstedt Mitt 1: 307 (1928).
Spalt J 194 band 13, 1934