| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JURIDISK jɯri4disk l. ju-, adj.; adv. -T.
som har till föremål l. angår l. sammanhänger med juridiken l. rättsvetenskapen l. med gällande lag; rättsvetenskaplig; äv.: som överensstämmer med lagen, rättsenlig; om person särsk.: som i egenskap av sakkunnig lämnar biträde i rättsfrågor. Juridiska fakulteten (vid ett universitet). Idka juridiska studier. Taga en juridisk examen. Juridiskt bevis, jfr BEVIS 1 a γ. Juridisk visshet, se VISSHET. Juridisk byrå, advokatbyrå. Juridisk rådgivare. Biurman Brefst. 148 (1729). Ehuru många statsmän äfven blifvit juridiskt bildade, har dock sällan någon advokat gjort sig stort namn såsom statsman. Geijer I. 2: 185 (1836). Erfarenhet och vana vid juridiska frågors handläggning. Oscar I Straff 9 (1840). Ett .. på en gång juridiskt och menskligt arrangement. Almqvist AmH 1: 40 (1840). Ministern för utrikes ärendena äger förordna behörig person inom eller utom departementet att vara rättsafdelningens juridiska biträde. SFS 1906, nr 77, s. 7. Bladet fick en .. kriminalreporter, en herre med .. juridisk examen. Siwertz JoDr. 224 (1928). — särsk.
a) i sht språkv. i uttr. juridisk stil, för domstolars o. ämbetsvärks skrivelser utmärkande, stelt, omständligt o. formelfyllt framställningssätt; jfr KANSLI-, KURIAL-STIL. Weste (1807). BonnierKL 6: 521 (1925).
b) (mindre br.) i uttr. juridiskt mord, justitiemord. Ett juridiskt mord, ett mord, som stal rättvisans namn, en afrättning efter hållen rättegång och afkunnad dom, — sådant måste varit det öde, som Göran Persson ämnade åt Sturarne. Svedelius i 2SAH 51: 309 (1875). WoH (1904).
c) jur. i uttr. juridisk person, stiftelse, sammanslutning l. förening o. d. som har egna rättigheter o. skyldigheter, skilda från de enskilda medlemmarnas, o. som äger att söka, kära o. svara inför domstol l. annan myndighet; motsatt: fysisk person. Juridiska personer äro stiftelser, bolag, korporationer, kommuner och staten själf, för så vidt som den utöfvar privata rättigheter. Kôersner PolHlex. (1883). Kallenberg CivPr. 1: 529 (1922).
d) (förr) i uttr. juridisk-filosofisk examen, för avläggande av juris utriusque kandidatexamen fordrad, förberedande examen inom filosofiska fakulteten (avskaffad 1904); jfr JURIDIKO-FILOSOFISK. DN 1894, nr 8846 A, s. 2. SFS 1908, nr 132, s. 2.
Spalt J 289 band 13, 1934