Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JYCKE jyk3e2, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(gycke 1908—1928. jycke 1898 osv.)
Etymologi
[uppkommet gm ombildning av sv. tjuv- o. förbrytarspr. jycklo (Ridderstad Samv. 1: 433 (1851: Gycklo), Landsm. 1910, s. 75), hund; av zigenarspråkets juklo (Sundt Fantefolket 1: 378 (1850)), dschuklo (Pott Zigeuner 2: 214 (1845)), hund. Vokalförändringen i rotstavelsen kan bero på inflytande från GYCKEL, GYCKLA]
(starkt vard.)
1) hund. Strix 1898, nr 14, s. 1. SvD(A) 1929, nr 332, s. 9.
2) om manlig individ: ”prisse”, ”kurre”. Författare voro ena oberäkneliga gyckar. Ossiannilsson Barb. 123 (1908). Jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar. NSvSkämtl. 87: 36 (1917). Vad är det för ett par jyckar, som sitter och dricker visky på terrassen? SvD(B) 1919, nr 316 B, s. 3. Gu da på er, gyckar! Norlander Skål 165 (1921). Ekelund Sillanpää Silja 138 (1931).

 

Spalt J 316 band 13, 1934

Webbansvarig