Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄGGA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. (Hälsingl.) jäga, jägas, ävensom (Finl.) jäka; av ovisst urspr.; möjl. är formen jägga en skrivning för ett kortstavigt jäga]
(†) enträget begära, kälta. Kyrkioboken ligger (nu vid visitation i Ekerö) lika god som förr, och ingen rekenskap schrifuen, oansedt praepositus i alla visitationer har jäggat och vtschrifuit. Murenius AV 189 (1648).

 

Spalt J 325 band 13, 1934

Webbansvarig