| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JÄKT jäkt, n. (PT 1899, nr 228, s. 3, osv.), äv. r. (Grotenfelt Dikt. 24 (1914: yrseljäkten), SvD(A) 1929, nr 37, s. 8); best. -et, ss. r. -en.
(överdriven l. nervös) brådska l. hast, hets; jäktande; ävlan, ”fäktande” (se FÄKTA I 4). CFDahlgren 2: 104 (1839). Stadslifvets buller och jäkt. Wulff Petrarcab. 45 (1905). Ett ytligt jäkt efter stämning. VLösen 1922, s. 84. DN(A) 1930, nr 317, s. 28. — jfr NÖJES-JÄKT m. fl.
Spalt J 326 band 13, 1934