Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄMNA jäm3na2, äv. jäm4na (jä`mna Weste; jä´mmna Dalin), sbst.1, r. l. f.; best. -an; förr äv. JÄMNE l. JÄMME, n.
Ordformer
(hiemna 1685. hiempna 1638—1683. hjämna 1749. iempne c. 1645. jämme 1756. jämna (je-) 1720—1915. jämne 1749)
Etymologi
[sv. dial. jamna, jämna, äv. jamn, jämn, m., jämne, n., motsv. nor. jamne, nyisl. jafni, färö. javni, m.; avledn. till JÄMN. Namnet torde ha givits växten med tanke på dess hoptryckta grenar]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Lycopodium complanatum Lin., använd ss. färgmedel (vid gulfärgning av ylle) l. ss. betmedel vid färgning; lummer; jfr JÄMN 2 b. Franckenius Spec. F 2 a (1638). IErici Colerus 2: 208 (c. 1645). Lindestolpe Färg. 41 (1720). Jämme, som växer på några ställen ymnigt uti Småland, brukas där til bran-gul färg. HushBibl. 1756, s. 631. AllmogHemsl. 46 (1915).

 

Spalt J 380 band 13, 1934

Webbansvarig