| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JÄMNHET jäm3n~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (JGOxenstierna 4: 74 (1815; i bet. 1)).
1) till JÄMN 2 a o. b: egenskap(en) att vara jämn; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: jämn mark, slätt(mark). Iagh wil settia mörkret för them til itt liws, och thz oslett är, til iempnheet. Jes. 42: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: till jämn mark). Golfvets jemnhet. Dalin (1852). Östergren (1929).
2) (†) till JÄMN 4 o. 8: likhet; likställighet, jämställdhet; rättvis fördelning. 2Kor. 8: 13 (NT 1526). All skatt och pålaga, der den med någon billigheet och skiählig iämbheet af ägendom skall uthgiöras. 2RARP I. 1: 146 (1719). (Greve Fersen) hade med ära och nytta kämpat mot konungamakten, men aldrig för jämnhet mellan sina medborgares rättigheter. Adlerbeth Ant. 1: 191 (c. 1792). JournLTh. 1812, nr 3, s. 1.
3) (i sht i fackspr.) till JÄMN 5: egenskap(en) att överallt (på alla punkter l. alltigenom) ha samma beskaffenhet l. storlek o. d., homogenitet, likformighet. Jemnhet (homogeneitet) hos stångjernet är nödvändig antingen man ämnar använda stålet endast efter uträckning, eller efter omgjutning. JernkA 1836, s. 175. De egenskaper, som utmärka ett godt utsäde äro utom friskhet och hög grobarhet .. renhet, stridhet och jemnhet. LAHT 1883, s. 301. — särsk. till JÄMN 5 c. Jemnhet, värdighet och värma i stilen äro de egenskaper, som .. utmärka (framställningen). JournLTh. 1810, s. 673. (Genom övning) arbeta på tonens jämnhet och mjukhet. Svensson Sångmet. 48 (1889). Hallström i 3SAH 24: 363 (1910).
4) till JÄMN 8 b: förhållande(t) att ett tal l. en summa är avrundat (avrundad); numera nästan bl. i uttr. för jämnhetens skull. Östergren (1929). — särsk. (†) i uttr. i jämnhet, i rundt tal. Då .. 12 marker Mjöl kosta i jämnhet 1 R:dr R:gd. VexjöBl. 1813, nr 20, s. 3.
5) till JÄMN 8 d: (stadigvarande) lugn l. ro (i sinnet); sinnesjämvikt, sinneslugn; numera bl. (mindre br.) med uttryckligt angivande av ”jämnheten” ss. tillhörande ngns väsen l. sinne. Kellgren 3: 136 (1776). Den lugna jämnhet, hvarmed han fördrar allting. Geijer (1809) i MoB 7: 70. Ättlingen av lika föräldrar får i sitt väsen en stadga, en jämnhet, en ro och en kraft, som icke finnes hos sonen till olika föräldrar. Nordenstreng EurMänRas. 11 (1917).
Spalt J 385 band 13, 1934