Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄMTLIG, adj.; adv. = (se 2).
Ordformer
(jämtel- c. 1650 —c. 1670. jämtl- 1599)
Etymologi
[ombildning av JÄMLIG i anslutning till JÄMT, adv.1—2 Bet. 1 (som icke anträffats hos JÄMLIG) beror möjl. på inflytande från JÄMLIK]
(†)
1) adj.: likadan, jämlik; jfr JÄMN 4. (Tillintetgjordes) en sådan god och märkelig lägenhet, som maken och jämtlig den hela fejden utöfver emot de Danske aldrig förr hade varit förfallen. HSH 12: 156 (1599). (Sv.) Jämtelig .. (fr.) egale. Stiernhielm Vitt. 294 (c. 1650; uppl. 1818).
2) adv.: jämt och ständigt, esomoftast?; jfr JÄMN 6, 7. Mannen måste tå (dvs. efter bröllopet) fram oc jämtelig lyffta på pungen. BrölBesw. 263 (c. 1670; i hskr. B; hskr. A: jämmerlig). Jfr BRisberg i NysvSt. 1924, s. 132.

 

Spalt J 393 band 13, 1934

Webbansvarig