Publicerad 1934 Lämna synpunkter JÄRLING, m.; anträffat bl. i pl. -ar. Ordformer (ier-) Etymologi [av nt. järlink, ung (urspr. o. eg.: ettårig), kastrerad bagge (”hammel”), avledn. av mnt. jār (se ÅR)] (†) ung, kastrerad bagge. OxBr. 6: 39 (1629). Spalt J 398 band 13, 1934 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se