Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KABBLA kab3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(knappast br.) sjöt. i uttr. sjön kabblar, vågorna gå (vid plötslig ändring av vindriktningen) i motsatt riktning mot varandra. Röding 1: 764 (1794). SvTyHlex. (1851). TySvO 1214 (1932).
Spalt K 6 band 13, 1935