Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KABYL kaby4l, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. kabylen, pl., eng. o. fr. kabyle; av arab. qabīlah, pl. qabāīl]
manlig individ av en i Atlasländerna i norra Afrika boende, till de berbiska folken hörande folkstam; särsk. om individ av stammarna i bärgstrakterna i Algeriet; i pl. om individer av detta folk utan hänsyn till kön. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 67. Svensén Jord. 117 (1884). Kabylerna ha lätt för att klä blodig skjorta för vem som helst, bara de betalas bra. Lundh FörfResa 1: 34 (1924). — jfr RIFF-KABYL.
Ssgr: KABYL-BY. —
-HÖVDING. —
-KVINNA. —
-SCHEJK. —
-STAM.
Avledn.: KABYLISK l. KABYLSK, adj. (kabylisk 1900 osv. kabylsk 1896 osv.) OoB 1896, s. 455. —
KABYLISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) (föga br.) kabylkvinna.
2) om det språk som talas av kabylerna i mellersta Algeriets högland. 2NF 10: 1231 (1909). SvUppslB 12: 459 (1932).

 

Spalt K 21 band 13, 1935

Webbansvarig