Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALKAKTIG kal3k~ak2tig, adj. -are.
Etymologi
[jfr d. kalkagtig; avledn. av KALK, sbst.2]
1) (numera bl. tillf.) som liknar l. erinrar om kalk; jfr KALK, sbst.2 1—3. Hiärne Förb. 18 (1706). Alun .. pöser ut i hetta .. men faller efter utpösningen straxt ihop til et tort och kalckaktigt väsende, som af elden icke upfrätes. VetAH 1739, s. 163. Cavallin (1876).
2) (†) som innehåller kalk; kalkhaltig; jfr KALK, sbst.2 1—3. Vatnet, som här i orten är mycket Kalckachtigt och Osundt. HFinlÖ 1: 28 (1701). Klibblafvar .. trifvas helst på kalkagtiga ställen. VetAH 1804, s. 29. Jordmånen är kalkaktig (i Dalmatien). Palmblad LbGeogr. 156 (1835).
3) (†) närmande sig bet.: basisk; jfr KALK, sbst.2 2—4. Lindh Huuszapot. 217 (1675).
Avledn.: KALKAKTIGHET, r. l. f. (numera bl. tillf.) till 1 a. Möller (1790). Dalin (1852). Björkman (1889).

 

Spalt K 127 band 13, 1935

Webbansvarig