| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KALLÖS kalø4s, adj.; adv. -T.
1) i sht med. som består av l. är försedd med förhårdnader; förhårdnad; hornaktig; valkig; i sht om sår, hud o. d. Gravander Buffon 2: 215 (1806). Calleusa sår. VetAH 1814, s. 239. (Sårets) yta antager (stundom) en kallös beskaffenhet. Odenius 2Celsus 315 (1906). Nyström Kir. 2: 121 (1929).
2) bot. o. trädg. som består av l. är belagd med kallus (se d. o. 4). BotN 1881, s. 120. Peridermal och kallös bildning synas i viss mån kunna ersätta hvarandra. Därs. 1918, s. 129.
Spalt K 185 band 13, 1935