Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALVARIUM kalva4rium l. 0302, n.; best. -variet; pl. -varier; förr äv. KALVARIA, r. l. f.
Ordformer
(förr vanl. skrivet cal-. calvaria 1837 (i bet. 1)—1904 (i bet. 2). kalvarium 1925 osv.)
Etymologi
[av lat. calvaria, huvudskål, skalle, avledn. av calva, huvudskål, skalle, sannol. bildat till lat. calvus, kal. Formen kalvarium är nybildad till ssgsleden kalvarie- efter mönster av inventarie- till INVENTARIUM, seminarie- till SEMINARIUM o. d.]
1) (i fackspr., mindre br.) huvudskalle, huvudskål. Pfeiffer (1837). Skelettet från St. Drottensgatan (i Visby) bestod av kalvarium d. v. s. ett kranium utan kvarsittande ansiktsdel. Fornv. 1925, s. 266.
2) elliptiskt för: kalvariebärg.
a) = KALVARIE-BÄRG 1; bl. ss. första ssgsled; jfr -VANDRING.
b) = KALVARIE-BÄRG 2. Strindberg Dam. 83 (1898; i pl.). Mont-Valerien med dess kalvarium. Norrman France DrGåsf. 226 (1928). Östergren (1929).
Ssgr: (1) KALVARIE-BÄRG. [jfr t. kalvarienberg; jfr äv. den etymol. avd. under HUVUDSKALLE-PLATS]
1) namn på Golgata l. huvudskalleplatsen (se d. o. 1) i det forntida Jerusalem, där dödsdomar brukade värkställas; numera bl. i sg. best. På Calvarie Bergh, ther Christus bleff korsfäst. Schroderus Os. 1: 721 (1635; möjl. två ord). SvUppslB (1933).
2) sedan 1400- o. 1500-talet i vissa katolska länder relativt vanlig efterbildning av Golgata, bestående av en naturlig l. konstgjord höjd med en därpå uppställd, i realistisk friskulptur utförd korsfästelsegrupp (jämte en dit ledande, med stationer gm inskrifter o. bildvärk utmärkt väg). ConvLex. 5: 266 (1831). Ett kalvarieberg har funnits ung. där nu Katarina kyrka i Stockholm ligger, trol. i förbindelse med det Helga kors kapell, som låg på platsen. 3NF (1929). jfr: En kulle (ytterst på Södermalm), som de kallade Calvarieberg, och der ett kors af sten, som var upprest 1096, ännu stod qvar. Ogier Dagb. 43 (1828).
(2 b) -GRUPP. jfr -BÄRG 2. 2NF 25: 1480 (1917).
(2 b) -STEN. till kalvarium hörande sten. SvD(A) 1929, nr 253, s. 3.
(2 a) -VANDRING. särsk. (i vitter stil) bildl., om en mycket svår o. tung vandring, ”via dolorosa”. Strindberg Utop. 238 (1885). Förvissad om att ha nått min kalvarievandrings höjdpunkt, kände jag … Koch Estaunié AllMännV 115 (1925).

 

Spalt K 216 band 13, 1935

Webbansvarig