Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAMELIN kam1eli4n, r. l. n., best. -en, ss. n. -et; pl. -er.
Ordformer
(cameline 1815)
Etymologi
[jfr eng. cameline; av ffr. camelin, motsv. mlat. camelinum, n. sg. av lat. camelinus, adj. till camelus (se KAMEL)]
(förr) ett slags kamlottartat tyg. Synnerberg 1: 62 (1815).
Ssg (förr): KAMELIN-TYG. Rydberg KultFörel. 6: 471 (1888; om utländska medeltida förh.). Heidenstam Folkung. 2: 254 (1907; om sv. medeltida förh.).

 

Spalt K 245 band 13, 1935

Webbansvarig