Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAMUFLERA kam1ufle4ra (äv. uttalat med franskt ou-ljud), i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE jfr KAMUFLAGE.
Ordformer
(vanl. skrivet camouflera)
Etymologi
[av fr. camoufler, under världskriget 1914—1918 upptaget från tjuv- o. slangspråket, där ordet förekommer med bet.: förkläda (jfr Larchey Dict. de l’argot (1872)), av ovisst urspr.]
1) mil. o. sjömil. förse (vapen, fartyg, befästningar o. d.) med kamuflage (se d. o. 1), maskera. Omsorgsfullt camouflerade vapen komma ombord bland lasten, och slutligen går ett lämpligt antal män på som passagerare. SvD(A) 1934, nr 74, s. 6 (i fråga om kinesiska piraters förberedelse av en kupp mot ett fartyg).
2) bildl.: förse (ngt) med kamuflage (se d. o. 2), maskera, bemantla; stundom refl. Essén Fob 161 (1919). Att organisationsbyrån endast varit ett namn på papperet, en skylt, med vars hjälp man camouflerat åtskilliga transaktioner, som icke kunde tåla dagens ljus (osv.). SvD(A) 1930, nr 30, s. 5. De forna Kilbomskommunisterna, som nu camouflerat sig med namnet ”Socialistiska partiet”. Därs. 1934, nr 212, s. 4.

 

Spalt K 321 band 13, 1935

Webbansvarig