Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KANANÉ kan1ane4, äv. ka1-, l. (i fackspr.) KANAANÉ kan1aane4 l. ka1n-, m.; best. -n l. -en; pl. -er (Jos. 3: 10 (Bib. 1541) osv.) ((†) -r Isogæus Segersk. 1300 bis (c. 1700)); förr äv. KANANEER, m.
manlig individ av ett folk av semitisk härstamning som bebodde Kanan före israeliternas invandring o. sedermera sammansmälte med dessa; i pl. om individer av detta folk utan hänsyn till kön. Jos. 3: 10 (Bib. 1541). Eberhardt AllmH 1: 25 (1766). Zetterstéen SemSpr. 87 (1914). Kananeernas religion var av en enkel semitisk typ, i vilken fruktbarhetskulten synes ha förhärskat. Nilsson ArkeolUppt. 260 (1933). — särsk. (†) bildl. (med syftning på att kananéerna urspr. voro fiender till judarna) om de kristnas andliga fiender; jfr Hjelmqvist BibGeogrN 140 (1904). En .. Triumph och Glädie, på det Himmelska Thabor, skal stå öfwer wåra Cananeer här i Werlden. Fornelius KyrkPost. 2: 102 (c. 1660). Lacander Gyllenstierna 12 (1706).
KANANEISKA l. (i fackspr.) KANAANEISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
2) kananéernas språk. Svensén Jord. 118 (1884). Kananeiskan sönderfaller .. i tre dialekter: 1) Feniciska. 2) Hebreiska. 3) Moabitiska. BonnierVärldH 1: 124 (1926).
Spalt K 333 band 13, 1935