Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANDI kan4di (kànndi Dalin), n.; best. -t; förr äv. KANDIS, n.?
Ordformer
(candé 1734. kandi (can-, -dij) 1578 osv. candie 1654 (: såkerkandie). kandis (can-) 1821—1868. kandy (can-) 1636, 1919)
Etymologi
[jfr ä. d. candi, d. kandis, mnl. candijt, holl. kandij, t. kandis, eng. candy, ytterst av fr. candi, eg. adjektiviskt, i uttr. sucre candi, kandisocker, efter it. zucchero candi(to) (jfr mlat. saccharum candi); av arab. qandī, adj. till arab. qand, socker. Liksom i andra spr. uppträder ordet äv. i sv. tidigast i attributiv ställning, i uttr. socker kandi (jfr anm. nedan) varur anv. av det enkla ordet har utvecklat sig. — jfr KANDERA, KANDISERA]
(i sht i fackspr.) kristalliserat rent rörsocker; förr särsk. i uttr. vitt, brunt kandi [jfr holl. witte, blanke, bruine kandij, t. weisser, brauner kandiszucker]; numera bl. om (rör)socker i stora, gm långsam kristallisering uppkomna (bruna l. ljusgula) kristaller som icke krossats l. pulveriserats o. som användas i sht ss. läckerhet l. vid huskur, kandisocker, bröstsocker. TullbSthm 23/6 1578. Hwitt och brunt Candy. SthmStadsord. 1: 51 (1636). Leufvenmark Vin. 1: 5 (1869). (Toddyn skall vara) söt som kandy. Engström 12Bok 154 (1919). — Anm. I ä. tid användes ordet i attributiv ställning i det likbetydande uttr. socker kandi l. socker kandit; jfr SOCKERKANDI. (socker kandi (can-, -dij) 1538—1761. socker canditth, kandith 1548. socker candy 1752) VarRerV 31 (1538). ÅgerupArk. 1761.
Ssgr: A: KANDI-SOCKER, se d. o.
B: KANDIS-KOKARE. (†) om person som framställer kandisocker. Fischerström SåckerK 5 (1791).

 

Spalt K 340 band 13, 1935

Webbansvarig