Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANHÄNDA kanhän3da2, adv. (i ä. tid skrivet ss. två ord)
Etymologi
[liksom d. kanhænde av KAN (se KUNNA) o. HÄNDA, möjl. under påvärkan av KANSKE; jfr fr. peut-être, ävensom MÅHÄNDA, TÖRHÄNDA]
= KANSKE. Anm. I fråga om ordets olika konstruktioner o. placering i satsen gäller detsamma som vid KANSKE.
1) = KANSKE 1. Kan henda at thet ena ryktet är kommet aff thet andra. OPetri Kr. 23 (c. 1540). Kan hända eder fader .. är så snart hemma som I. Ehrenadler Tel. 23 (1723). Man skulle kanhända .. med mera skäl kunnat nämna .. (Bellman) för den Svenske Pindarus (än den svenske Anakreon). Kellgren 3: 292 (1790). Kan hända tar man an dig der / som den förlupna Sonen. Tegnér (WB) 2: 179 (1814). Kanhända nu, just nu, slår djuret in hans hufvudskål. Hallström Than. 41 (1900). — särsk.
a) = KANSKE 1 a. Du vill kanhända redan gå?
b) = KANSKE 1 b. Kommer du i morgon? — Kanhända, kanhända inte. Kom säkert! — Ja, kanhända. ”Nu tror jag det kan vara lagom att du lagar till lite mat åt oss” .. ”Ja kanhända det kanske kanhända”, höll Märta med. Dahlbäck Åb. 187 (1914).
2) = KANSKE 2. Kanhända du skulle (l. skulle du) vilja hjälpa mig?
3) (ngt vard.) = KANSKE 3. Skulle jag (l. jag skulle) kanhända göra allt arbetet ensam? Hade icke ugglan skrikit inpå knutarna kanhända? PT 1898, nr 103, s. 3.

 

Spalt K 351 band 13, 1935

Webbansvarig