Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANIK kani4k (-ni´k Weste; -ni´ck Dalin; kannicker, pl., ∪ — ∪ rimmande med dricker Tegnér (WB) 2: 213 (1816)), m.; best. -en; pl. -er ((†) -ar G1R 2: 200 (1525), JMessenius (1629) i HB 1: 134).
Ordformer
(förr vanl. skrivet can-. caneck 1561. canich 1526—c. 1800 (: Caniche gods). cannich 1542 (: Canniche tienden). kanek (can-, -ec) 1527—1566. kanick (can-) 1525—1807 (: Canickedöme). kannick 1816. kanik (can-) 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. kaniker, yngre form för fsv. kanuniker, äv. kanu(n)ker; jfr d. kannik, isl. kanóki, kanunkr, kannúkr; av mlat. canonicus (se KANONIKUS)]
(i fråga om förh. inom den romerskkatolska kyrkan, ävensom i Sv. under tiden närmast efter reformationens början) medlem av domkapitel (l. kollegiatkapitel), domherre, kanonikus. Alle prelater Och mæste parten Aff Canikerna. G1R 1: 117 (1523). Mester Swen canick j Scara. Därs. 2: 121 (1525). Thenne Erchebiscop Jerl stichtade först i Vpsala sådana Canekar som ther nw äre, ty til förenna wore ther icke annat än Munkar. OPetri Kr. 81 (c. 1540). En (medeltida) kanik hade .. sitt prebende med hvarjehanda rättigheter öfver godsets personal, hade egen gård i stiftsstaden (m. m.). Hildebrand Medelt. 3: 151 (1899). (Fastighetens) gamla stenhus (har) .. en gång varit ett domkapitlet tillhörigt residens för någon av dess kaniker. MinnSvLärov. 1: 13 (1926).
Ssgr (i fråga om förh. inom den romerskkatolska kyrkan, ävensom i Sv. under tiden närmast efter reformationens början samt kam.): A: KANIK- kani3k~, äv. kan3ik~ -DÖME. (kanik- 1786 osv. kanika- 1523—1527. kanike- c. 1616—1807) [jfr fsv. kanunka döme] kaniks ämbete (med åtföljande prebende, inkomster, gods osv.), kanonikat. G1R 1: 61 (1523). Caniken Laurentius Nicolai, som hade Norunda Canikedömme. Botin Hem. 2: 85 (1756). Vid Uppsala kapitel och domkyrka (funnos på 1540-talet) 13 kanikdömen, 5 prelaturer och 21 prebenden. Almquist CivLokalförv. 1: 251 (1917). —
-GODS. (kanik- 1897 osv. kanike- 1658—1842) jfr -GÅRD. HSH 39: 406 (1658). Corylander LundDomk. 53 (1756). Hagström Herdam. 1: 35 (1897). —
-GÅRD. (kanik- 1885 osv. kanika- 1545. kanike- 1541—1691); jfr -HEMMAN. G1R 13: 241 (1541). TurÅ 1919, s. 144. —
-GÄLL, n. (kanik- 1777 osv. kanika- 1527. kanike- 1539) [fsv. kanika giäld] kaniks prebende. G1R 4: 275 (1527). Hülphers Norrl. 3: 22 (1777). —
-HEMMAN. (kanik- 1934 osv. kanike- 1867—1929) hemman, urspr. anslaget till en kaniks underhåll, men sedan anvisat för andra, allmänna behov. Linde Kam. 97 (1867). Cederlöf FinlPrästEkon. 53 (1934). —
-HUS. (kanik- 1863 osv. kanike- c. 1670—1773) jfr -GÅRD. VgFmT II. 1: 86 (c. 1670). Alving Uppsala 50 (1923). —
-KOLLEGIUM. kollegium som bildades av kanikerna vid en domkyrka. Styffe Un. 11 (1867). Arcadius VexjöL 3 (1889). —
-PREBENDE. (kanik- 1895 osv. kanika- 1529. kanike- 1898) kaniks prebende. G1R 6: 230 (1529). UpplFmT III. 2: 148 (1895). —
-SKOLA, r. l. f. skola vid domkyrka vilken leddes av kaniker. 2VittAH 1: 240 (1786, 1789). Östergren (1929). —
-SMÖR. kaniktionde utgående i smör. Cederlöf FinlPrästEkon. 293 (1934). —
-TIONDE, sbst. (kanik- 1845 osv. kanika- 1540—1703. kanike- 1530—1884) kaniks l. kanikernas vid en domkyrka andel i tionde; jfr KANIKE-DEL. G1R 7: 90 (1530). (Fattigtiondet) indrogs .. (under Erik Läspe och haltes regering) till Domkyrkorne och anslogs till Domherrarnes underhåll, hvaraf den sedan vardt kallad Kanike-Tionde. Botin Hist. 2: 109 (c. 1790). Cederlöf FinlPrästEkon. 291 (1934). —
-ÄMBETE~020 l. ~200. kanonikat. Strinnholm Hist. 4: 324 (1852). FinBiogrHb. 155 (1895). —
-ÄPPLE, se KANIKEÄPPLE.
B (†): KANIKA-DEL, se C. —
-DÖME, -GÅRD, -GÄLL, -PREBENDE, -TIONDE, se A.
C (numera bl. hist.): KANIKE- kan3ike~ l. kani3ke~ -DEL. (kanika- 1534—1703. kanike- 1539—1869) kaniks l. kanikernas vid en domkyrka andel i tionde, kaniktionde. G1R 9: 164 (1534). Forssell Hist. 1: 182 (1869). —
-DÖME, -GODS, -GÅRD, -GÄLL, -HEMMAN, -HUS, -PREBENDE, -TIONDE, se A. —
-ÄPPLE, se d. o.

 

Spalt K 351 band 13, 1935

Webbansvarig