Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANIKER kan4iker, r. l. m.; best. -n; pl. = (Anm. Ss. sing.-form användes vanl. KANIKEÄPPLE); stundom (icke i fackspr.) KANIKA kan4ika, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kaniker, sg. 1897—1919. kaniker, pl. 1866 osv. kanniker, pl. 1911. kannika 1889—1911)
Etymologi
[i formen kaniker av KANIK l. bildat till KANIKEÄPPLE, i formen kanika bildat ss. sing.-form till kaniker, pl. Sing.-formen kaniker är sekundär till pl.-formen]
äpple av vissa sorter; äv. ss. namn på dessa sorter; jfr KANIKEÄPPLE. Eneroth Pom. 2: 153 (1866). Vår gamla skånska Kaniker. SvTrädgFT 1897, s. 184. Lagerlöf Liljecr. 80 (1911). Gula ”kaniker”, oljiga i skalen. MinnGPrästh. 5: 222 (1929). — jfr HÖST-, SOMMAR-KANIKER. — särsk.
a) i uttr. skånsk kaniker, om viss i södra Sv. odlad äpplesort. SvPomolFÅ 1905, s. 17. Sonesson HbTrädg. 421 (1919).
b) (i Skåne o. östra Smål.) om oranieäpple. LAHT 1899, s. 215. Dahl Pom. 1: 38 (1929).
Ssg: KANIKER-ÄPPLE. (mindre br.) kanikeäpple. SvTrädgFT 1897, s. 183.

 

Spalt K 352 band 13, 1935

Webbansvarig