Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANTARELL kan1taräl4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(chantarell 1837. chantarelle 1837. chantarellen, sg. best. 1747—1864. chantareller, pl. 1892. chanterell 1784—1872. chanterelle 1745—1802. kantarell (can-, -tha-) 1850 osv. kantareller (can-, -tha-), pl. 1762 osv.)
Etymologi
[jfr d. kantarel, eng. o. fr. chanterelle; av nylat. cantharella, cantharellus, eg.: liten bägare, diminutivbildning till gr. κάνϑαρος, ett slags dryckeskärl, av ovisst urspr. Formerna med chan- bero på inflytande från fr.]
den i barrskog och björkbackar allmänt förekommande trattformiga, ätliga hattsvampen Cantharellus cibarius Fr., med äggul, köttig hatt o. upprepat gaffelgreniga, på foten nedlöpande lameller; i bot. fackspr. äv. allmännare: svamp av släktet Cantharellus Adans. Vanlig, ätlig kantarell. Brandgul kantarell, den ss. matsvamp mindervärdiga svampen Cantharellus aurantiacus (Wulf.) Fries. Plocka kantareller. Stuvade kantareller. Linné Fl. nr 1049 (1745). Dens. Vg. 215 (1747). Kantarellerna skilja sig från Skiflingarne genom vaxartadt köttiga .. fröskifvor. Hartman Svamp. 43 (1874). Jönsson Gagnv. 154 (1910).
Ssgr (i sht kok.): KANTARELL-OMELETT. WoJ (1891). —
-STUVNING. Högstedt KokB 395 (1920). —
-SÅS.

 

Spalt K 409 band 13, 1935

Webbansvarig