| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KANTORI kan1tωri4 l. -o- l. -å-, n. (PJGothus Tål. H 1 b (1601) osv.) ((†) r. l. f. Botin Hem. 2: 53 (1756)); best. -et, äv. -t; pl. -er. Anm. Förr användes äv. den lat. formen cantoria. Botin Hem. 2: 82 (1756).
1) (i fråga om ä. förh.) sångkör, sångsällskap. The helige Aenglar .. äre Gudz Cantorij, och siunga ganska herliga och liuffliga, Sanctus, Sanctus, Sanctus, och Gloria in excelsis. PJGothus Post. 768 (1597). Svenonius Pred. E 3 b (1618). Genom kyrkokörer och kantorier fick odlingen av koralen ett starkt uppsving (inom den evangeliska kyrkan). Jeanson (o. Rabe) 1: 90 (1927).
2) (†) kantorat (se d. o. 1). Botin Hem. 2: 53 (1756). Femtio marks årlig ränta skänktes (1386) til Cantoriet i Linköping. Lagerbring 1Hist. 3: 824 (1776). NordKult. 25: 31 (1934).
Spalt K 417 band 13, 1935