Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPILLARITET kap1ilar1ite4t l. -la1r-, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet cap-)
Etymologi
[jfr t. kapillarität, eng. capillarity, fr. capillarité; till KAPILLÄR, adj.]
fys. om de krafter som framkalla adhesions- o. kohesionsfenomen vid beröring mellan en vätska o. en fast kropp, vilka fenomen äro särskilt märkbara i ett i en vätska nedsatt, ytterst fint rör, hårrörskraft, kapillärkraft; äv., i utvidgad anv., om de krafter som framkalla förändring i ytspänningen hos en vätska. VetAH 1818, s. 196. Fock 1Fys. 124 (1853). LbKir. 1: 599 (1920).
Ssgr: KAPILLARITETS-FENOMEN. fys. jfr HÅRRÖRS-FENOMEN. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 9. NF 1: 138 (1875). —
-KONSTANT, r. fys. tal (olika för olika vätskor) angivande den kraft med vilken kapillariteten värkar. TT 1887, s. 64. SvUppslB 14: 1136 (1933). —
-KRAFT. (föga br.) kapillaritet. Ekbohrn 1: 97 (1868). —
-VATTEN. (†) landt. kapillärt vatten (se KAPILLÄR, adj. 3 slutet). MosskT 1887, s. 52.

 

Spalt K 440 band 13, 1935

Webbansvarig