Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPRIS ka4pris, stundom 32 (ca´pris Weste; kàpriss Dalin), sbst.2, r. l. m. ((†) f. Heinrich (1814); n. VinkällRSthm 1592); best. -en; pl. (i bet. 2) = (Salé 4 (1664), HemKokb. 87 (1903)) ((†) -ar Weste (1807); -er Serenius (1741)).
Ordformer
(kapers 1664. kaperis 1690. capperis 1642 (: Capperis Harekött). capporis 1578 (: capporis watn). kappris (capp-) 1578—1845. capras 1556. kapres (cap-) 1540—1640. kapri(j)s(s) (cap-) 1548 osv. kapritz 1698 (: Kapritzrootz Barck). Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen capparis. Palmchron SundhSp. 54 (1642). Orrelius (1797))
Etymologi
[jfr ä. d. kapres, capris, d. kapers, t. kaper, eng. caper(s), fr. câpre, it. cappero; av lat. capparis, av gr. κάππαρις, kaprisbuske, av ovisst urspr.]
1) kaprisbuske; utom ss. första led i ssgr numera bl. tillf. Rudbeck HortBot. 22 (1685). Capparis (Capris) växer i murarna i Italien och andra varma länder. Linné Diet. 2: 178 (c. 1750). Serenius Iiii 3 a (1757).
2) var särskild av de rundade blomknopparna av kaprisbusken, vilka insamlas, när de nått ett pepparkorns till en ärtas storlek, o. inläggas i med salt försatt ättika l. i salt enbart o. användas ss. krydda; äv. om på samma sätt använda blomknoppar av vissa andra växter, ss. Caltha palustris Lin. (äv. kallad svensk kapris), Sarothamnus scoparius (Lin.) Wimm. (äv. kallad tysk kapris), Tropaeolum majus Lin. m. fl.; i sht koll. 2VittAH 8: 110 (i handl. fr. 1540). Caltha, svet. svänsk capris. Linné Skr. 5: 6 (1732). När Capris brukas, slås intet ätticka uti afredningen. Warg 25 (1755). Tysk kapris. Åstrand 1: 335 (1855). Några hackade kapris. HemKokb. 87 (1903). God kapris skall alltid ha stjälkdelen kvarsittande, svansad kapris. Jönsson Gagnv. 238 (1910).
Ssgr (i allm. till 2): (1) KAPRIS-BARK. (i fackspr.) bark av kaprisbusken; särsk. farm. om den i medicinen förr använda rotbarken. Åstrand 1: 335 (1855). —
-BLOMMA, r. l. f. (†) örten Caltha palustris Lin., kabbeleka, l. Ranunculus lingua Lin., åmöga? Lenæus Delsbo 148 (1764). —
(jfr 1) -BUSKE. i sht bot. den till familjen Capparidaceae hörande, i medelhavsländerna växande busken Capparis spinosa Lin., av vars blomknoppar kapris (i bet. 2) erhålles. Möller (1745, 1755; under câprier). Jönsson Gagnv. 237 (1910). —
-HARKÖTT. (†) kok. harkött tillredt med kapris. Palmchron SundhSp. 268 (1642). —
-KAKA, r. l. f. (förr) farm. i ä. medicin använd tablett vari kapris ingick ss. beståndsdel. ApotT 1698, s. 89. Därs. 1739, s. 85. —
-OLJA, r. l. f. (förr) farm. olja som utvanns ur kapris o. användes i medicinen. BOlavi 67 b (1578). ApotT 1739, s. 50. —
(1) -ROT. farm. rot av kaprisbusken, förr använd i medicinen. ApotT 1698, s. 62. Därs. 1739, s. 60.
Ssg: kaprisrots-bark. (förr) farm. jfr -BARK. ApotT 1698, s. 19. Därs. 1739, s. 19. —
-SOPPA, r. l. f. (†) kok. = -SÅS. Valleria Hush. 28 (c. 1710). Egerin Kokb. 46 (1733). —
-SÅS. kok. sås vari kapris ingår ss. den viktigaste smaksättande beståndsdelen. Warg 260 (1755). Högstedt KokB 263 (1920). —
(jfr 1) -TRÄD. (†) = -BUSKE. Lind (1738). Linderholm 1: 325 (1802). —
-VATTEN. (†) dekokt på kapris. BOlavi 64 b (1578). —
(jfr 1) -VÄXT, r. l. m. i sht bot. = -BUSKE. Jönsson Gagnv. 237 (1910).

 

Spalt K 491 band 13, 1935

Webbansvarig