Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARAMBOLL kar1ambol4, äv. kar1aŋ-, äv. KARAMBOL -bå4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet caram-. -bole 1839—1934. -bol 1832—1922 (: Karambol-biljard). -boll 1916 osv.)
Etymologi
[liksom t. karambole, eng. carambole, av fr. carambole, av span. carambola, av ovisst urspr. — Jfr KAROLINA]
spelt.
1) (på karambollbiljard spelat) biljardspel där det gäller att med spelbollen träffa två andra bollar i en stöt (karambollera), karambollspel; äv. om liknande spel som spelas med flera än tre bollar; äv. om likartat på hålbiljard spelat biljardspel. Lundequist KonstSpel. 1: 22 (1832). Lindskog Spelb. 319 (1847). Cederschiöld Krig 24 (1916).
2) benämning på den l. de färgade (vanl. röda) bollar som användas i vissa karambollspel. Lundequist KonstSpel. 1: 22 (1832). Hagdahl DBäst. 290 (1885).
Ssgr (spelt.): (1) KARAMBOLL-BILJARD. mindre biljard utan hål, avsedd för karambollspel; motsatt: hålbiljard. GHT 1895, nr 230, s. 4. SvD(A) 1922, nr 312, s. 16. —
(jfr 2) -BOLL. = KARAMBOLL 2. Lundequist KonstSpel. 1: 25 (1832). Hagdahl DBäst. 293 (1885). —
(1) -PLATS. benämning på den övre resp. nedre av de tre med små plattor (”prickar”) utmärkta platser som dela biljardens längdlinje i fyra lika delar, på vilka tvenne platser spelbollarna utläggas i karambollspel. Lundequist KonstSpel. 1: 30 (1832). 2NF 3: 379 (1904). —
(1) -PRICK. jfr -PLATS. Lindskog Spelb. 323 (1847). 2NF 3: 381 (1904). —
(jfr 1) -SPEL. = KARAMBOLL 1. Lundequist KonstSpel. 1: 22 (1832). Wilson Spelb. 86 (1888).

 

Spalt K 528 band 13, 1935

Webbansvarig