Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARAT kara4t, r. l. m. (Schultze Ordb. 2221 (c. 1755) osv.) l. n. (Sahlstedt osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. =, äv. -er (Stiernhielm Arch. G 2 a (1644), Bergdahl Antip. 128 (1906)).
Ordformer
(karad(h) 1613—1816. karat 1644 osv. karaat 1621)
Etymologi
[y. fsv. karat (PMånsson 387, 416); jfr dan. o. t. karat, eng. o. fr. carat, it. carato, mlat. carratus; ytterst av arab. qīrāt, av. gr. κεράτιον, eg.: litet horn, benämning på johannesbrödträdets frukter, förr använda ss. vikter, till κέρας (gen. –ατος), horn (se KERATIN)]
1) (i fackspr.) viktsenhet vid vägning av ädelstenar o. pärlor, i Sv. förr av ngt växlande vikt, men enl. förordning av 1910 bestämd till 200 milligram (metrisk karat); förr äv. viktsenhet vid vägning av guld, utgörande 1/24 av en mark. 1 1/2 Karaat, gör 1. Lodh. AJGothus ThesArithm. 132 (1621; i fråga om guld). Store Roossen Steenar 5. Karath och 3. gran. BoupptSthm 1674, s. 1328 b. Diamant- och Perle-vigten .. räknas efter Karater til 4 Grän hvardera. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. Bih. 6 (1775). 144 små briljanter, vägande 6 7/32 karat. RiksdRevStatsv. 1900, s. 257. Frosterus Min. 156 (1917).
2) beteckning för guldmängden (finguldet) i en legering, angiven i 24-delar av legeringens vikt. En ring av 20 karats guld. Vngersth (guld), som skall holle tiugu tree karadh Sex green. SUFinlH 4: 189 (1613). Uniformsguldet blir grönt, ty det är bara 8 karat. Strindberg NRik. 31 (1882). Äkta guldarbeten skola enligt svensk lag hafva en stämpel, som angifver guldhalten i karat. Hector Husg. 120 (1904). En god reservoarpenna med 14 karats guldpenna och iridiumspets. SvD(A) 1921, nr 331, s. 7.
Ssgr: (2) KARAT-HALT, r. (i sht i fackspr.) halt av rent guld, angiven i karat. Weste (1807). Hellström Malmros 205 (1931). —
(2) -STÄMPEL. stämpel som i karat angiver guldhalten. SFS 1901, nr 20, s. 1. —
(1) -VIKT. (i fackspr.) konkret: vikt använd vid vägning av ädelstenar o. pärlor, förr äv. av guld. Zettersten AfhMynt 38 (1768). jfr: Metrisk-karatvikter skola hava trekantig form med den ena sidan uppvikt. SFS 1913, s. 4.
Avledn.: KARATERA, v. -ing. [efter t. karatieren] (i fackspr.) till 2: legera (med guld som huvudbeståndsdel); anträffat bl. i p. pf. i adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ing. Röd, vit, blandad karatering, legering av guld med koppar resp. silver resp. med både koppar o. silver. Det legerade eller karaterade guldet är rödt. Almroth Karmarsch 72 (1838). Keyser Kemien 2: 726 (1874). Cannelin (1921). —
-KARATIG, adj. till 2: som innehåller så l. så många karat; i ssgr; jfr ADERTON-, FJORTON-, TJUGUFYRA-KARATIG m. fl.

 

Spalt K 534 band 13, 1935

Webbansvarig