Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARBAS karba4s, förr äv. KARBASS, r. l. m.; best. -en; pl. -er (BoupptVäxjö 1737 osv.) ((†) -ar Schroderus Comenius 668 (1639), Lilja SkånFl. 318 (1838)).
Ordformer
(kaar- 1644. kar- 1609 osv. karr- 1682. -baas 1644—1712. -baass (-sz) 1609—1654. -bas 1639 osv. -base 1753. -bass 1650—1866 (: karbassen, sg. best., rimmande med klassen, tassen). -ba(t)z 1637—1739)
Etymologi
[jfr ä. d. karba(t)s(k), d. krabask; av nt. l. t. karbatsche, av pol. kar(a)bacz, korbacz l. tjeck. karabáč; jfr holl. karba(t)s, karwats, fr. cravache, span. corbacho, ry. karbatj; ytterst av turk. kyrbač, läderpiska]
1) (numera ngt ålderdomligt) urspr.: piska flätad av läder l. med skaft överdraget med läder; numera (i sht vard.) allmännare: ris l. spö l. rotting o. d. som användes ss. prygelredskap, särsk. vid agande av barn. Du skal en släng af en karbaass få. Asteropherus 30 (1609). Ett. st. flätad Engelsk Carbas. Wrangel TessPal. 34 (i handl. fr. 1735). Eric hade när fådt smaka hans (dvs. sin husbondes) carbas. Livin Kyrk. 139 (1781). Karbasen är oumbärlig för den tanklösa ungdomen, — anmärkte skolmästarn. Topelius Fält. 4: 374 (1864). Wulff 80År 62 (1926). — jfr BJÖRK-, LÄDER-, SKOL-KARBAS. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: bestraffning l. slag med karbas, stryk. (Rousseau) skjöt .. sig (till slut) för Pannan. Karbas skulle han ha. CAEhrensvärd Brev 2: 341 (1799).
b) bildl. Satirens karbas. Hagström Herdam. 2: 91 (1898).
2) (†) i bildl. anv. av 1, ss. växtnamn.
a) växten Turritis glabra Lin., rockentrav, tornört, stillfrö. Samzelius Blomst. 53 (1760; i pl.). Sahlén VenersbFl. 119 (1854; i pl.).
b) om växter tillhörande släktet Ononis Lin.
α) arten Ononis spinosa Lin. (Ononis campestris Koch), puktörne, busktörne, ljungpinnar. Linné Fl. nr 637 (1755; fr. Västergötl.). Dalin (1852; med hänv. till räfblomster).
β) arten Ononis hircina Jacq. (Ononis arvensis Lin.), bockpuktörne, stallört, rävblomma. Retzius FlOec. 471 (1806). Lilja SkånFl. 318 (1838; i pl.; fr. Skåne).
Ssgr (till 1): KARBAS-BUSE. (tillf.) om lärare som flitigt utdelar aga. Öman Ungd. 62 (1889). —
-GRÄS. (†) = KARBAS 2 a. Högberg Fl. 2: 176 (1843). —
-HJÄLTE. (tillf.) = -BUSE. Karlfeldt i 3SAH 33: 81 (1921). —
-SKAFT. Östergren (1929). —
-STALLÖRT. (†) = KARBAS 2 b β. Lilja SkånFl. 513 (1870; fr. Skåne).
Avledn.: KARBASA, v. (-bas- 1749. -batsk- 1697) [jfr d. krabaske, t. karbatschen] (numera ngt ålderdomligt) till 1: prygla l. piska (ngn), eg. med karbas. Lind (1749). AB 1840, nr 13, s. 2. Quennerstedt Torneå 2: 330 (1903). Östergren (1929).
Särsk. förb.: karbasa omkring. (†) gm piskande driva (ngn) omkring. Weise 267 (1697).
karbasa upp010 4 l. opp4. piska upp (ngn). Sundén (1886). Östergren (1929).

 

Spalt K 537 band 13, 1935

Webbansvarig