Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARIKEL, r.; best. -n; pl. -klar.
Ordformer
(charickel 1826. karickel (car-) 1808—1835. karikel 1885. karrickel 1827—1857)
Etymologi
[jfr holl. karikel; av eng. curricle, av lat. curriculum, löpning, kapplöpningsvagn, avledn. av currere, löpa (jfr KURIR, KURS)]
(†)
1) benämning på ett slags tvåhjuligt åkdon draget av två hästar. DA 1808, nr 107, Bih. s. 2. CVAStrandberg 4: 192 (1857; bildl.).
2) oeg.: viss seldonsanordning använd vid körning med av två hästar draget tvåhjuligt åkdon. Wrangel HbHästv. 453 (1885).

 

Spalt K 572 band 13, 1935

Webbansvarig