Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARMELIT, numera bl. i ssgr, kar1meli3t~, sbst.2, r.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-. -lit 1791 (: Carmelit-jacka), 1804 osv. -lite 1791—1801)
Etymologi
[substantivering av KARMELIT, adj.]
benämning på ett slags klar brun färg med dragning åt rödt, stundom skiftande i gult; i sht om dylik färg på tyg; numera bl. ss. första led i ssgr. VetAH 1791, s. 298. Carlström Spinnm. 39 (1832).
Ssgr (i fackspr.; jfr ssgrna under KARMELIT, sbst.1): A (Anm. Nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till KARMELIT, adj.): KARMELIT-BRUN. (karmelit- 1806—1891. karmeliter- 1891—1930) klart brun med dragning åt rödt, stundom skiftande i gult. En vacker Karmelitbrun färg. Retzius FlOec. 392 (1806). Bæckström Rörstr. 122 (1930). —
-FÄRG. VetAH 1791, s. 123. Retzius FlOec. 383 (1806). —
-FÄRGAD, p. adj. VetAH 1804, s. 31. WoJ (1891). —
-GUL. jfr -BRUN. Retzius FlOec. 393 (1806). Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 204. —
-JACKA. (†) karmelitbrun jacka. DA 1791, nr 100, s. 3.
B (Anm. Dessa ssgr kunna äv. hänföras till KARMELIT, sbst.1 2): KARMELITER-BRUN, se A. —
-BRUNT, n. karmelitbrun färg. UB 5: 516 (1874).

 

Spalt K 594 band 13, 1935

Webbansvarig