Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARRONAD kar1ona4d l. -ån- l. -ωn-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet ca-. kar- (car-) 1802—1887. karr- (carr-) 1810 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. karronade, fr. caronade; av eng. carronade, bildat av namnet på den skotska staden Carron, där karronaderna först tillvärkades (tidigast 1779)]
sjömil. benämning på en förr (från slutet av 1700-talet till midten av 1800-talet) brukad, kort, slätborrad, grovkalibrig skeppskanon, vanl. placerad på övre däck (i regel på backen l. på skansen) o. huvudsakligen avsedd för strid på nära håll. Engelska caronader. VetAH 1802, s. 47. Fregatten förer .. (bl. a.) 4 st. karronader. KrigVAH 1847, s. 128. TLev. 1899, nr 29, s. 1.
Ssgr (förr, sjömil.): A: KARRONAD-KANON. = KARRONAD. KrigVAH 1847, s. 127. —
-SLUP. (karronads- 1810) med karronader bestyckad slup. KrigVAH 1810, s. 42. —
-ÄSPING. till skärgårdsflottan hörande mindre fartyg bestyckat med bl. a. en karronad. KrigVAT 1845, s. 671. 2NF 33: 1273 (1922).
B (†): KARRONADS-SLUP, se A.

 

Spalt K 618 band 13, 1935

Webbansvarig