Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARTAGISK karta4gisk, l. KARTAGINIENSISK kar1tagin1iän4sisk, äv. kartag1– l. karta1g-, äv. (numera föga br.) KARTAGINENSISK kar1taginän4–sisk l. kartag1– l. karta1g-, förr äv. KARTAGINISK, adj.
Ordformer
(förr äv. skrivet cart(h)- l. karth-. -inensisk 1635—1891. -iniensisk 1893 osv. -inisk 1615. -isk 1880 osv.)
Etymologi
[jfr t. karthagisch, karthaginiensisch; avledn. av KARTAGO (se KARTAGER)]
som tillhör l. utmärker l. härstammar från l. gäller Kartago l. kartagerna. Phrygius HimLif. 106 (1615). Carthaginensiska Colonierna i Spanien. Eberhardt AllmH 2: 37 (1768). Almqvist Jagtsl. 86 (1832). Östergren (1929).
Avledn.: KARTAGISKA l. KARTAGINIENSISKA, äv. (numera föga br.) KARTAGINENSISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (-inensiska 1773—1872)
1) kartagisk kvinna. SvTyHlex. 490 (1851, 1872).
2) om det språk (den dialekt av det feniciska språket) som talades i Kartago; puniska. Björnståhl Resa 1: 466 (1773).

 

Spalt K 632 band 13, 1935

Webbansvarig