Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARTNAGEL ka3rt~na2gel, r. l. m.; best. -n; pl. -naglar (Linc. (1640; under pterygium) osv.) ((†) -näglar Forsius Min. 32 (c. 1613), IErici Colerus 1: 198 (c. 1645); -nägle Månsson Ört. 267 (1628)).
Ordformer
(kart- c. 1613 osv. kort- 1628)
Etymologi
[fsv. kart(a)naghel, sv. dial. kart-, kortnagel; jfr d. kartnegl, nor. o. isl. kartnagl; av KART, sbst.1 1 o. NAGEL]
nagel (på finger l. tå) som (särsk. på grund av inflammation i nagelbädden l. svampbildning i l. under nageln) är missbildad (spröd, sprickig, ojämn o. d.). Forsius Min. 32 (c. 1613). Linc. (1640; under pterygium). Lind (1749). Skorf och kart-naglar (äro) ofta med hvarannan följaktige och smittande. VetAH 1758, s. 104. Broman Männ. 2: 81 (1925). — särsk.
a) (†) om hovsjukdom (trol. hovkräfta) hos häst. Billing Hipp. 249 (1836).
b) (†) bildl., i uttr. bita av sig kartnaglarna, ”dra in klorna”, lära sig veta hut o. d. Granberg får bita af sig kartnaglarne (sit venia verbo), och tiga. Beskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 48.
Ssg: KARTNAGELS-GRÄS. [jfr NAGELGRÄS, NAGELBÖLDSGRÄS ss. namn på den snarlika växten Draba verna Lin.] (†) bot. växten Androsace septentrionalis Lin., flockarv. Tillandz A 3 b (1683). Juslenius 167 (1745).

 

Spalt K 637 band 13, 1935

Webbansvarig