Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARTONNERA kar1tone4ra, äv. -tω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-on- 18691898. -onn- 1884 osv.)
Etymologi
[jfr d. kartonnere, t. karton(n)ieren; av fr. cartonner, förse (ngt) med (omslag o. d. av) kartong, avledn. av carton (se KARTONG)]
1) bokb. inbinda (bok) i enkelt pappband, häfta i styvt omslag, styvhäfta. AB 1869, nr 286, s. 3. Verd. 1885, s. 88. ”Konsten i Sverige” kostade kartonnerad endast 1 krona 90 öre. Laurin 4Minn. 177 (1932).
2) (i fackspr.) förse (fotografi, gravyr, teckning o. d.) med kartong (se d. o. 1), uppklistra på kartong. NF (1884). Sundén (1886). MeddSlöjdF 1898, 2: 31.

 

Spalt K 641 band 13, 1935

Webbansvarig