| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KASCHERA kaʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera föga br.) gm särskild placering l. gm att anbringa ngt framför l. över (ngn l. ngt) omöjliggöra l. försvåra en (direkt) anblick av honom l. det, gömma, dölja; äv. med saksubj.: omöjliggöra en (direkt) anblick av (ngn l. ngt); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: gömd, dold. Rålamb 8: 128 (1691; med saksubj.). (Damerna) såto cacherade i en vagn på sidan, med nersläpt gardin. NoraskogArk. 6: 61 (1768). Holmberg måste med knif radera och med sand cachera (det utslagna bläcket). Kellgren (SVS) 6: 227 (1789). Kl. 11 hvilade (slotts-)-kapellet ännu i halfmörker, i det att endast altardekorationen var genom kacheradt ljus på ett högst effektfullt sätt belyst. SD 1900, nr 1, s. 4. Östergren (1929).
2) (numera mindre br.) allmännare l. bildl.: omöjliggöra l. försvåra uppfattningen l. det rätta bedömandet av (ngt); maskera; hemlighålla, bemantla, förtiga. Werner föregifwer, at slijke Saaker (dvs. veneriska åkommor) gerna cacheras. CollMedP 1697, s. 104. Andra dagen .. förebrådde min värd mig, att jag för honom cassierat mitt rätta namn. Roland Minn. 57 (c. 1748). Dina känslor kan Du icke kachera. Strindberg GVasa 62 (1899). (Abiturienten) måste (i studentskrivningen) försöka att med vaga uttryckssätt kaschera luckorna i sitt vetande och i sin erfarenhet. SvD(B) 1935, nr 92, s. 9. — särsk.
a) (numera föga br.) spelt. i p. pf. om spelkort: som ligger med valören dold (nedåt), nedvänd. Spelaren bortlägger .. (i liten misär) ett af sine kort cacheradt och spelar med de öfrige. ReglKortsp. 1: 23 (1809). De kort, som vid köpningen ecarteras, läggas cacherade i en hög på den talongen motsatta sidan. Lundequist KonstSpel. 3: 82 (1849).
b) (numera föga br.) refl.: dölja sina tankar l. förehavanden l. sin ställning; förställa sig. Granatenflycht Penn. 21 (1698). Han har en förmåga att kaschera sig i umgänget genom att anpassa sig efter den talande, så att hans åhörare endast får intrycket af att ha speglat sig eller talat vid sig själf. Strindberg GötR 272 (1904).
3) (numera knappast br.) i p. pf. i adjektivisk anv., om gravid kvinna: som gm uppehåll på främmande ort önskar hemlighålla sitt tillstånd för sin vanliga omgivning; jfr OBEMÄRKT. För kascheradt fruntimmer finnes Rum att hyra uti huset N:o 6 vid Trångsund. SD 1862, nr 126, s. 3 (i annons). DN 1885, nr 6295, s. 4. Auerbach (1909).
4) [utvecklat ur 1] bokb. eg.: överhölja, täcka.
a) [jfr t. kaschieren, bekläda med papper] hopklistra l. hoplimma (ett tunt l. på avigsidan fläckigt försättspapper) med ett annat papper (o. låta båda papperen torka i press mellan bräden). Key Amatörbokb. 38 (1929). Därs. 83.
b) efter pressning (o. falsslagning) bestryka (en bokrygg) med klister o. därpå, sedan det å bokryggen befintliga limmet blivit uppblött, avskrapa överflödigt lim o. klister; äv. med inbegrepp av falsslagningen (o. bokryggens jämnande); ofta med tanke företrädesvis l. enbart på limmets o. klistrets avlägsnande. BokbOrdl. (c. 1847). Thon o. Kirsch 50 (1856). BokbOrdl. (1899). AHB 111: 29 (1931).
-JÄRN. [jfr t. kaschiereisen] Ett kascherjern till upprifning af ryggen och till bildande af en god fals. Thon o. Kirsch 9 (1856). BokbOrdl. (1899).
Spalt K 656 band 13, 1935