KASCHUB kaʃɯ4b l. KASSUB kasɯ4b, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kasj- 1929. kass- 1857—1933)
Etymologi
[jfr t. kaschube, kassube, pol. kaszuba]
manlig individ tillhörande en i Västpreussen o. nordöstra hörnet av Pommern boende slavisk folkstam (f. n. något mer än 100.000 personer) med ett polskan närstående språk; i pl. om individer av denna folkstam utan avs. på kön. Andersson (1857). SvUppslB (1933).
Spalt K 659 band 13, 1935
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
