Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASKARILL kas1karil4, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet casc-. kaskarill (casc-) 1759 (: Cascarill-Bark) osv. cascarilla 1758—1904. cascarille (caska-) 1739—1815. schacerille- (i ssg) 1739 (: Schacerille-Barck). schakarill 1797 (: Schakarill bark). schackarille- (i ssg) 1739 (: Schackarille-Barck). schakerill 1777 (: Schakerill-Bark)—1801 (: Schakerill-Bark))
Etymologi
[jfr t. kaskarilla, kaskarille (ä. t. schacharilla), eng. cascarilla, fr. cascarille; av span. cascarilla, avledn. av cascara, skal, bark, till cascar, bryta sönder, besläktat med lat. quatere, skaka, slå sönder (jfr SKUDDA, SKYDDA)]
(i fackspr.)
1) benämning på den välluktande, men bittert smakande, särsk. ss. magstärkande medel samt vid parfymtillvärkning använda barken av flera i Västindien o. Sydamerika hemmahörande träd l. buskar av släktet Croton Lin.; i farmakologiskt fackspr. numera bl. om barken av det på Bahamaöarna hemmahörande trädet Croton Eluteria Benn. Extracht af Caskarille. ApotT 1739, s. 26. Registerskeppet S. Bruno, kommandes ifrån Lima .. (med last av bl. a.) 72 Pund Cascarilla. PT 1758, nr 95, s. 3. 2NF 13: 1204 (1910).
2) benämning på olika i Västindien o. Sydamerika hemmahörande träd o. buskar av släktet Croton Lin. Synnerberg (1815). Jönsson Gagnv. 493 (1910).
Ssgr (i allm. till 1; i sht farm. o. tekn.): A: (1, 2) KASKARILL-BARK. (kaskarill- 1759 osv. kaskarille- 1739 (: Schacerille-, Schackarille-)) ApotT 1739, s. 19. Haartman Sjukd. 188 (1759). Gentz Lindgren (1927). —
-DROPPAR, pl. kaskarilltinktur. Lindgren Läkem. (1891, 1902). SvFarm. 325 (1901). —
-EXTRAKT. extrakt av pulveriserad kaskarillbark. ApotT 1739, s. F 7 b. Lindgren Läkem. (1902). —
-OLJA, r. l. f. benämning på en i kaskarillbark ingående flyktig olja. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 277. VaruförtTulltaxa 1: 442 (1912). —
-TINKTUR. tinktur på kaskarillbark; jfr -DROPPAR. Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
(jfr 2) -TRÄD. Berlin Farm. 1: 181 (1849). Jönsson Gagnv. 309 (1910).
B (†): KASKARILLE-BARK, se A.
Avledn.: KASKARILLIN, n. [jfr t. kaskarillin] kem. benämning på ett i kaskarillbarken ingående bittert ämne. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 533. NF 8: 447 (1884). 3NF 11: 487 (1929).

 

Spalt K 672 band 13, 1935

Webbansvarig