Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASKE-.
Etymologi
[fsv. kaske-, kask- (i ssgr); jfr sv. dial. (Norrb.) kaske, gaski, småvirke, tjock björkvidja (varmed tjärtunnor o. d. hopbindas), av fin. kaski, urspr.: björk?, sved, svedjeland; jfr R. Saxén i Landsm. XI. 3: 140 (1897) o. Pihl Överkalixm. 1: 117 (1924)]
(†) i ssgr: svedje-.
Ssgr (†): KASKE-LAND. [fsv. kask(e)land; jfr fin. kaskimaa] eg.: svedjeland; svedjefall. Och motte man achtedt, att bråterne icke felles, såsom man svidijelandh eller kaskelandh felle pläger. G1R 26: 99 (1556). —
-SKOG. skogsmark där träd fällts för svedjande?, svedjefall? The aff Korpköle .. haffve itt stycke kaskeskog, kalles Varssajåen maa. Teitt Klag. 147 (1557).

 

Spalt K 673 band 13, 1935

Webbansvarig