| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KASTANJETT kas1tanjät4, r. l. m. (f. Deleen 602 (1829)); best. -en; pl. -er (Hülphers Mus. 71 (1773) osv.). Anm. I ä. tid användes äv. den fr. pl. castagnettes. Envallsson (1802). DA 1808, nr 42, s. 3.
i sg. l. (numera vanl.) i pl., benämning på ett i sht i Spanien o. Italien brukat ”skallerinstrument” bestående av ett par små, i form av kluvna kastanjeskal urholkade o. mot varandra avpassade stycken av ngt hårdt material (i allm. hårdt trä l. elfenben), vilka, i allm. sammanbundna med ett snöre, upphängas på tummen (vanl. ett par på vardera handen) o., hållna mellan fingrarna, gm rörelser av handen o. fingrarna slås mot varandra för att med det därvid uppkommande knäppande l. knastrande ljudet markera takten i dans(melodi) l. i sångmelodi; i sg. äv. om vartdera av ett par dylika stycken; äv. i utvidgad anv., om annat, snarlikt instrument som användes (på väsentligen samma sätt) för åstadkommande av ett liknande ljud. Ett par kastanjetter. (Kineserna) hafva ock sina Castagnetter eller träd-pinnar, som slås til sammans emellan fingren. Hülphers Mus. 71 (1773). Paljetter gnistra, kastagnett slår takt. Östergren NDikt. 88 (1879). Wegelius Musikl. 2: 188 (1889). Om inte orkestern börjat brumma och kastanjetterna knattra därnere. Siwertz Dun 80 (1922). — särsk. i uttr. slå kastanjetter, äv. kastanjett, ngn gg kastanjetten, stundom knäppa på kastanjetter l. kastanjett(en); äv. bildl., särsk. i fråga om fågelläte som erinrar om kastanjetters knäppande ljud. Jag kan sjunga, jag kan dansa, / Jag kan castagnetten slå. Atterbom i PoetK 1820, 2: 149. Snöskatan slår kastanjett från åbrinkens skyhöga alar. Strindberg Fagerv. 299 (1902). Än är det, som spelade (staren) .. flöjt ..; ibland knäpper han på kastanjetter. Ericson Fågelkås. 1: 57 (1906).
-DANSERSKA. (i sht i fråga om sydeuropeiska förh.) danserska som dansar till kastanjettackompanjemang. Cavallin (1876). SvHumFörbSkr. 13: 39 (1909).
Spalt K 758 band 13, 1935