Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KATAPLASM kat1aplas4m, r. l. m. (Kexel 2: 15 (1781) osv.), stundom n. (VetHLäk. II. 2: 29 (1795), ÖoL (1852)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (i sht förr möjl. att i vissa fall hänföra till sg. kataplasma; VetAH 1786, s. 251, osv.), ss. n. äv. =; äv. KATAPLASMA -plas4ma, n. (Berchelt PestOrs. H 2 a (1589), Odenius 2Celsus 219 (1906)) l. r. l. f. (BOlavi 153 a (1578), Ahlberg FarmT 342 (1899)); best. -at l. -an; pl. = (Berchelt PestOrs. G 1 a (1589)), ss. r. l. f. -or (Ahlberg FarmT 342 (1899)). Anm. Den gr.-lat. pl.-formen cathaplasmata förekommer hos Berchelt PestOrs. H 2 b (1589).
(i sht förr) farm. huvudsakligen av ngn mjölsort (ofta med tillsats av viss drog) beredd grötliknande massa använd (numera i sht i folkmedicinen) till omslag ss. smärtstillande, fördelande o. uppmjukande medel; grötomslag; förr ofta liktydigt med: plåstermassa. BOlavi 153 a (1578). Cataplasmer at därmed befordra stora svullnader til mognad. VetAH 1786, s. 251. Ett ganska tjockt och hett cataplasm eller omslag af Linfrösmjöl. JournLTh. 1810, s. 48. SFS 1920, s. 423.
Spalt K 786 band 13, 1935